once when I was little..
Imorses när jag inte cyklade till jobbet njöt jag istället av en trivsam stämma från James Morrisson och lite musikalisk skönsång från mig själv. Dagen till ära. Det är ju ändå fredag. Who could tell? Mig kvittar det lite, jag får snällt gå upp o jobba imorgon i alla fall.
Veckan har gått fort! Men det är tydligen väldigt vanligt när man kommer upp i åldern att dagarna börjar flyta på i ett rasande tempo.. Jovars, börjar bli gammal på riktigt nu tror jag.
Igår var jag ledig. Som den trogna vän jag är följde jag med min kära Karin till Sahlgrenska för att hänga där lite med henne när hon skulle träffa en farbror doktor. Det resulterade i att vi i princip satt i ett väntrum från klockan 10 på morgonen till klockan var ca 17.00 på eftermiddagen. Det var kanske inte så hemskt givande, men vilken tur att jag var med så jag kunde roa Karin.. (Detta gjorde jag genom att läsa en bok, titta på hus på hemnet osv osv..) Men i all fall!:)
När farbror doktorn skickade efter en sjuksköterska som hämtade Karin tackade jag för mig och Karin fick vara kvar på stora sjukhuset Sahlgrenska alldeles själv. Stackarn. Men nu ska hon bli frisk! Tur är väl det, det var på tiden!
Under vår dag i väntrummet träffade vi en man från Sundsvall. Han satt och väntade på besked från läkaren då hans fru låg på operation för att donera en bit av sin lever till en liten flicka på 3,5 år som hade haft levercancer. Flickan fick sin diagnos i november och hade redan fått en bit lever från både sin mamma och sin mormor, men hennes kropp hade stött bort bägge donationerna. Så mannens fru, som var kusin med flickans mamma var hennes "sista hopp". Vilken hjälte till fru mannen hade. Operationen på mannens fru gick i alla fall bra så hon måste vara lycklig över sin möjlighet att få rädda ett litet liv. Det var lite flashbacks för min del och jag var ganska skakig när jag kom hem. Cancer i levern ligger lite för nära för att jag ska kunna känna mig neutral (kan man säga så?), o med tanke på att flickan var så liten så tyckte jag att det var hemskt nog ändå.. Vissa sår i själen läker faktiskt aldrig ihop ordentligt.
Med ett mindre muntert inlägg önskar jag i alla fall en trivsam helg!
If you can dream it, you can do it.
Veckan har gått fort! Men det är tydligen väldigt vanligt när man kommer upp i åldern att dagarna börjar flyta på i ett rasande tempo.. Jovars, börjar bli gammal på riktigt nu tror jag.
Igår var jag ledig. Som den trogna vän jag är följde jag med min kära Karin till Sahlgrenska för att hänga där lite med henne när hon skulle träffa en farbror doktor. Det resulterade i att vi i princip satt i ett väntrum från klockan 10 på morgonen till klockan var ca 17.00 på eftermiddagen. Det var kanske inte så hemskt givande, men vilken tur att jag var med så jag kunde roa Karin.. (Detta gjorde jag genom att läsa en bok, titta på hus på hemnet osv osv..) Men i all fall!:)
När farbror doktorn skickade efter en sjuksköterska som hämtade Karin tackade jag för mig och Karin fick vara kvar på stora sjukhuset Sahlgrenska alldeles själv. Stackarn. Men nu ska hon bli frisk! Tur är väl det, det var på tiden!
Under vår dag i väntrummet träffade vi en man från Sundsvall. Han satt och väntade på besked från läkaren då hans fru låg på operation för att donera en bit av sin lever till en liten flicka på 3,5 år som hade haft levercancer. Flickan fick sin diagnos i november och hade redan fått en bit lever från både sin mamma och sin mormor, men hennes kropp hade stött bort bägge donationerna. Så mannens fru, som var kusin med flickans mamma var hennes "sista hopp". Vilken hjälte till fru mannen hade. Operationen på mannens fru gick i alla fall bra så hon måste vara lycklig över sin möjlighet att få rädda ett litet liv. Det var lite flashbacks för min del och jag var ganska skakig när jag kom hem. Cancer i levern ligger lite för nära för att jag ska kunna känna mig neutral (kan man säga så?), o med tanke på att flickan var så liten så tyckte jag att det var hemskt nog ändå.. Vissa sår i själen läker faktiskt aldrig ihop ordentligt.
Med ett mindre muntert inlägg önskar jag i alla fall en trivsam helg!
If you can dream it, you can do it.
Kommentarer
Trackback
