jag är "LITE"...
HUNGRIG!
Jo, det är sant. Typ jättehungrig. Idag var jag ute i god tid o skulle pyssla o ha mig och göra en ost och skinkpaj med champinjoner och tomater i. Med en såndär äggstamning (heter det så?).. Jaja, vad det än heter så gick det i alla fall inget vidare. Någonstans på vägen sprack min tidsplanering och det slutade med att jag fick lämna en väldoftande men till min stora besvikelse väldigt blöt paj i ugnen och åka till jobbet.
Jag har med andra ord kalasat på frulle och nu, "ett par" timmar senare ätit en apelsin och en banan.. Mums? Mätt? Jag är en hungrig själ. Jag gillar mat. Jag skulle kunna få betalt för att få äta mat för att jag är så himla bra på det! Men nä.. Idag har jag helt ofrivilligt blivit tvingad till en hemsk diet. Alltså, är det nåt jag inte kan förstå så är det människor som helt frivilligt svälter sig! Det är inte my cup of tea! När jag (om ca 58 minuter) slutar, ska jag sätta mig i den vita pärlan och flyga hem till vår lya där en väldoftande och förhoppningsvis välsmakande paj står och väntar på mig..
Det ska bli så himla gott!!
Nån som sluppit gå hungrig idag är en tuss som tyckte det var kul med snö. Jag tycker inte det var så kul med snö.. Han fick i alla fall gå in för att få äta lite när jag var i stallet idag, så han inte skulle behöva gå hungrig i hagen. Men han sprang i alla fall in i stallet, åt lite och sen skulle han direkt ut, hade hur bråttom som helst. Så jag lät han gå ut igen, o när jag stod redo för att släppa in honom i hagen så smet han. Herrn är snart 30 år och bör vara en riktigt tråkig pensionär. Men icke! Han blev överlycklig när han kände att jag hade släppt honom och stack iväg, sprang förbi hagarna, gnäggade och bockade.. Gulle han..! Tur för honom att han är en sån charmknutt.:)
